Andra människor

Ibland sitter jag och funderar, funderar på hur människor egentligen tänker. Jag stör mig på människor som vill att andra ska göra en massa saker för dem, men inte är bättre själva. Som när man sitter och lyssnar på musik, eller för ett samtal med någon och Mr.Idiot säger åt en att dämpa sig. Klassrummet är värst. En grupp med tjejer, som alltid ber folk att dämpa sig, eller lägga på om man har ett telefonsamtal sitter och skrattar och för liv som om det inte fanns en morgondag. Visst kan jag acceptera när folk ber en att vara tystare, men då tycker jag faktiskt att det ska gälla en själv också.

Eller... när folk ber en att flytta bakåt i bussen för att man har parfym, medan de själva stinker billig handkräm... det får mig att undra... Vad tänker ni med egentligen? Varför ska alla andra anpassa sig efter era behov när ni själva inte föregår med gott exempel?

Jag gillar inte människor... inte samhället heller. Jag tycker om att leva i min trygga bubbla och sitta med hög musik och låtsas som att det bara är jag som existerar. Jag tycker om att låsa in mig och bara vara ensam för en stund. Jag hatar verkligen främmande människor som bara ska lägga sig i ens liv hela tiden. Jag har också åsikter, men jag brukar inte säga rakt ut vad jag tycker till människor som jag inte känner.

Jag har mått extremt dålig på senare tid. Jag har åldersnoja... vad ska jag göra med mitt liv och hur ser framtiden ut. Men, jag orkar inte fundera på mig själv när jag bara stör mig på alla andra hela tiden.
Lämna mig ifred, bara en stund... så att jag kan få vara egoist.

Jag orkar inte skriva mer, orkar inte ordbajsa... jag vill inte att folk kommenterar det här inlägget. Det här har jag skrivit för mig själv, inte för att väcka uppmärksamhet eller sympati.